I efterhand så var det väldigt bra att jag och min syster åkte upp och hälsade på 3-7 mars. Vi visste inte då att det skulle gå SÅ fort, men kanske anade vi.

Den 24 februari skickade jag ett meddelande till hans fru om vad läkaren hade skrivit till oss syskon. Bl a trodde han att pappa nog skulle klara sig fram till sommaren om inget tillstötte.

Det var inget som tillstötte men ändå levde han bara tolv dagar efter att vi hade åkt.

Min andra syster var där och sjöng psalmer för honom när han slutade andas.

Den nya rutan ser väldigt ny ut jämfört med det tämligen urblekta täcket!

På plats.

På kvittot står det:

• Dambindor tunnare 100 st
• Sensodyne tandb. 4 st
• Amningskupor 50 st

93-11-09

- – - – - – - -

Vårt andra barn föddes 22/10 -93.

2: Vigsel

Nu – trött.

Begravningen blev fin. Maken spelade orgel. Min syster ackompanjerade mig när jag spelade flöjt. All musik av Bach – min pappas ena favoritkompositör; den andra är Mahler men jag känner inte till någon musik av honom som skulle passa på en begravning. Kyrkoherden höll ett fint tal.

Vi körde upp och ner – jag hittade inga billiga flygbiljetter. 2 x 116 mil. Och fast det är snart en månad sen vi kom hem igen är jag fortfarande trött.

- – - – - – - -

En glad nyhet: Jag har fått ett till syskonbarn, den 29 april, en liten flicka!

(Har du tillgång till Kyrkans Tidning så kan du läsa mer om detta i veckans nummer.)

Du lyfte min gråt emot himlen

Och rädslan fick vingar som flög långt, långt bort ifrån mig

Du öppnade himlen

När vi skrattar tillsammans så vet jag det var för mig

(M Norén)

Min pappa är döende.

Äntligen gjorde jag dessa vantar (Chevalier – lapaset) färdiga – det var tummarna som fattades. Och trådfästning och blockning. Jag har skrivit om dem tidigare.

Den här sjalen började jag med någon gång i höstas – mönstret heter A Leaf in a Leaf av Mabel Teoh.

Detalj.